Göteborg o Reproduktionsmedicin.

IgÄr hÀmtade jag upp maken pÄ jobbet sen slÀppte vi av svÄgern Fredrik o Mikaela i Skara och Äkte vidare till Gbg dÀr vi tog in pÄ hotell Apple.

Ett jÀttemysigt hotell med fina rum och billigt dessutom. 990kr för oss bÄda med frukostbuffé PLUS middag sbuffe pÄ kvÀllen pÄ hotellet.

NÀr vi kom till rummet duschade Àlsklingen o kom sen pÄ att jag tagit med kalsonger som inte var hans sÄ jag fick sÀtta mig i bilen o slÀnga mig bort till Ica Maxi i Mölndal o köpa kalsonger Ät han men det var vÀl tur i oturen att jag fick Äka dit för dÀr hittade jag 2st sportbhar till riktigt bra pris som jag köpte.

Har letat sÄÄ lÀnge efter ordentliga sÄ jag Àr skitnöjd.

Efter frukosten idag packade vi ihop vÄra saker och Äkte bort mot Sahgrenska dÀr maken lÀmnade spermaprov, samtidigt som han lÀmnade provet ringde dom frÄb reproduktionsmedicin o sa att tiden blivit ytterligare lite framflyttad :S

FrÄn början skulle vi vara dÀr 13.30 sen fick vi brev om 14.30 o nÀr hom ringde fick vi tid för invÀgning o lÀngd 15.15 sen fÄr vi TROLIGEN trÀffa lÀkaren halv men kan bli senare..

SĂ„Ă„, vi hoppade in i bilen och Ă„kte bort till Allums köpcentrum i Partille o gick o kikade i affĂ€rer. Jag köpte 2 friction pens med refill, en jĂ€ttefin lite ”festligare” tröja och en laddningskod till xboxet sĂ„ jag kan köpa ett spel pĂ„ det ikvĂ€ll nĂ€r vi kommer hem 😀

Utöver det har vi fikat o det höll pĂ„ att sluta i katastrof. Älskling bestĂ€llde en vaniljsemla och nĂ€r han tog en stor tugga visade det sig att det var mandelmassa istĂ€llet, en jĂ€kla tur att inte han dör av att han fick det pĂ„ tungspetsen. Dom som jobbade dĂ€r bad sĂ„ jĂ€ttemkt om ursĂ€kt (var ej dom om bakade dom) o sĂ„ fick vi en nybakad limpa pĂ„ köpet. Slutet gott allting gott.

Efter vi var klara pÄ Allum Äkte vi o kÀkade lunchbuffé pÄ en restaurang i Partille och det var hyfsat god mat.

PĂ„ min tallrik ligger inbakad kummelfil’e med vitvinssĂ„s, hemmagjort (!) potatismos och Ă€rtor och det vat gott. Pasta med en sĂ„s av köttfĂ€rs,Ă€delost o champinjoner pch trots att jag Ă€lskar alla tre ingredienserna sĂ„ tyckte jag INTE om sĂ„sen.. Lasagnen smakade jag inte ens pĂ„ för efter fiskbiten o moset var jag proppmĂ€tt o jag fick inte i mig en enda tugga till.

Nu har vi suttit i bilen utanför Sahlgrenska ett tag, maken har sovit o jag skrivit för att uppdatera er 🙂 Snart ska vi gĂ„ in, anmĂ€la oss i receptionen och gĂ„ upp till mottagningen sĂ„ hĂ„ll alla tummar o tĂ„r för att allt ska gĂ„ bra nu. Är ju bara infomöte men idag kommer saker o ting förhoppningsvis leda till att vĂ„r framtid förĂ€ndras till det bĂ€ttre 💗💗

Puzz pÄ er sÄlÀnge

Annonser
Publicerat i FörhÄllanden, Happy Days, Kost och Motion, Sex., Shopping., Sjukdom o HÀlsa., Tankar o Funderingar, Uncategorized, Unhappy Days, vÀnskap | MÀrkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | LÀmna en kommentar

Delvis Raderad Blogg.

Som ni ser har jag nu raderat de mesta pÄ min blogg.. ligger kvar nÄgra inlÀgg för att ni ska fÄ en uppfattning om min sjukdomsbild och nÄgra av de största anledningarna till att jag mÄr som jag gör ibland. Kommer nu försöka fokusera mer pÄ nuet och framtiden.

Jag har ju sjÀlv mÀrkt att ju mer jag Àltar det förflutna destu sÀmre mÄr jag sÄ ska försöka blicka framÄt.

Tills jag uppgraderat bloggen kommer det mestadels bara komma upp bilder nÀr det Àr *New In* som gÀller dÀr jag visar upp mina nya o senaste shoppingfynd o skriver om dom. Sen nÀr bloggen Àr uppgraderad sÄ kommer det flyta pÄ med mkt mer bilder igen.

Fast en o annan extrabild fĂ„r ni nog rĂ€kna med Ă€ndĂ„, Ă€lskar ju att dela med mig av mina bilder 💗

Publicerat i Dikter o Noveller, FörhÄllanden, Filmer och böcker, Happy Days, Kost och Motion, Manikyr o pedikyr., Mat & Bak, pyssel, Sex., Shopping., Sjukdom o HÀlsa., Tankar o Funderingar, tatueringar, Unhappy Days, vÀnskap | LÀmna en kommentar

Första Vloggen :)

Publicerat i FörhÄllanden, Happy Days, pyssel, Sex., Shopping., Tankar o Funderingar, vÀnskap | LÀmna en kommentar

Vill ni ha hjĂ€lp med olika kontakter?

Jag har mÄnga bra egenskaper och kan en hel del men det jag Àr mest stolt över och som jag faktiskt fÄr vÀldigt mycket beröm för Àr mitt sÀtt att formulera mig via text. DÄ menar jag inte bara bloggen utan jag kan verkligen formulera mig i kontakter med myndigheter t.ex;

FörsÀkringskassan,egenremisser, mail eller brev till olika stÀllen, födelsedagstexter, dopdikter, olika ansökningar, överklagningar, personliga brev, texter/dikter till bröllop m.m Àr nÄgra saker jag fÄtt hjÀlpa till med.

Det handlar mĂ„nga gĂ„nger Ă€ven om att mĂ€nniskor vill att jag ska skriva en dikt och sen handskriva den i ett kort till exempel eller i en inbjudan eller liknande dĂ„ jag Ă€ven har vĂ€ldigt fin handstil. Se nedan sĂ„ kan ni avgöra sjĂ€lva 😊 Ni fĂ„r ursĂ€kta att texten Ă€r lite snett skrivet.

Om ni Àr intresserade sÄ skicka ivÀg ett mail till mig för prisförfrÄgan dÄ pris varierar beroende pÄ vad ni vill ha.

Vill ni t.ex ha en dikt handskriven pĂ„ ett kort blir det dyrare Ă€r bara en dikt skriven o skickad till er. Även större projekt som överklagningar eller liknande kostar lite mer. Mycket handlar om hur lĂ„ng text det ska vara o liknande.

Mailadressen Àr; Lindapettersson83@hotmail.com

Jag svarar alla som Ă€r seriösa för det Ă€r jag 🙂

Publicerat i Uncategorized | LĂ€mna en kommentar

Ja, jag Àr sjuk. Livet som bipolÀr/borderline.

Det har varit nÄgra riktigt jobbiga dagar det sista. I onsdags var jag hos min kurator och det Àr ju rÀtt normalt att man mÄr sÀmre efter det, iallafall för mig men denna gÄngen var det EXTREMT jobbigt.. jag grÀt frÄn att jag satte mig i stolen inne hos henne och grÀt hela tiden ut, 45min. NÀr jag gick dÀrifrÄn grÀta jag sÄ mycket sÄ jag fick stanna till utanför vÀntrummet lite dÄ tÄrarna absolut inte ville sluta rinna.

Inombords var hela jag i spillror. Jag ville skrika, slÄ sönder saker och bara lÀgga mig pÄ golvet o grÄta, men det gjorde jag inte.

Tack o lov hade jag A med mig som satt o vÀntade i vÀntrummet sÄ nÀr vi vÀl kom ut frÄn sjukhuset fick han bilnycklarna sen körde han hem eftersom jag kÀnde att jag inte skulle klara av det sjÀlv. Tog 2st lugnande och nÀr jag kom hem la jag mig i soffan och somnade en stund.

NÀr jag vaknade kÀndes jag inte lika trasig inombords tack vare stesoliden men jag mÄdde fortfarande vÀldigt dÄligt psykiskt. Det brukar sitta i nÄgra dagar och likadant har det varit denna gÄng men med Ànnu mer blandade kÀnslor och Ängest som leder till tÄr efter tÄr lÀngst mina kinder.

Vad Àr det dÄ vi pratar om som gör mig sÄ jÀvla deprimerad, ledsen och Ängestfylld? Oftast Àr de olika saker varje gÄng beroende pÄ om det hÀnt nÄgot speciellt just dÄ men de sista gÄngerna har det handlat om samma saker; Familjen.

Allt som hÀnder runtomkring mig pÄverkas jag sÄ sjukt mycket av och jag vill sÄ gÀrna göra sÄ mycket och det fÄr mig att bli sÄ ledsen o mÄ sÄ dÄligt nÀr jag inte kan. Jag kan inte för att det bryter ner mig mer o mer istÀllet för att göra mig stark och jag mÄste, bÄde enligt mig sjÀlv, min Àlskade make och framförallt min kurator och lÀkare tÀnka mer pÄ mig sjÀlv istÀllet för att blanda mig i allt annat hur gÀrna jag Àn vill annars kommer jag bli sÀmre och sÀmre o min kropp kommer lÀgga av igen vilket resulterar i att jag fÄr lÀggas in.

Jag önskar att jag kunde lösa alla mina nÀrstÄendes problem men jag bÄde vet o fattar att det inte gÄr.

Jag mĂ„ste tĂ€nka pĂ„ mig och Dennis nu. PĂ„ oss, vĂ„rat liv tillsammans och vĂ„ran dröm om att genom ivf skaffa barn inom en framtid. 

Jag mĂ„ste bli starkare. Jag mĂ„ste lĂ€ra mig att sĂ€ga nej, stressa ner och ibland tillĂ„ta mig sjĂ€lv att bara ta det lugnt och göra ingenting för vet ni? Det Ă€r inte ofta jag gör det. Om nĂ„n frĂ„gar sĂ€ger jag att jag ligger hemma o slappar o det gör jag antagligen, emellan stĂ€dning, diskning, plockande och pysslande. 

Jag mÄste lÀra mig att slappa pÄ riktigt. Inte bara en stund utan verkligen ta en dag och bara slappa, vila upp mig och ladda batterierna. Göra ingenting.

Bara för att jag e förtidspensionerad sĂ„ ligger inte jag hemma pĂ„ soffan hela dagarna o gör ingenting, verkligen inte. SĂ„ om ni trodde det har ni fel. 

NÀr jag sÀger ibland att jag lÀngtar efter helgen sÄ man kan fÄ slappna av lite sÄ Àr det mÄnga som menar pÄ att jag som e sjukskriven har ju helg jÀmt men sÄ Àr det inte. PÄ veckorna har jag möten, samtal som mÄste ringas och andra saker som ska göras precis som alla andra. Enda skillnaden Àr att jag inte har nÄt jobb. SÄ nÀr helgen kommer kan jag iallafall njuta av att den inre stressen blir lite mindre för jag vet att jag inte har nÄgra mÄsten (om vi inte bestÀmt nÄgot som ska göras) sÄ jag kan stÀnga av telen och njuta av 2 hela dagar ihop med min underbart stöttande make Dennis tills det Àr MÄndag och allt drar igÄng igen.

Jag har varit sjukskriven sen jag var 18. Hade aktivitetsersĂ€ttning fram tills jag fyllde 30 sen gick det över till permanent sjukersĂ€ttning (förtidspension) Javisst kan det vara trĂ„kigt att alltid ”gĂ„ hemma” ibland men samtidigt sĂ„ Ă€r mitt liv mitt jobb. Med mina sjukdomar, fysiska problem och diagnoser jobbar jag med mig sjĂ€lv VARJE dag.

Jag hade aldrig klarat av ett vanligt jobb. Jag kan inte sitta eller stÄ för lÀnge utan mÄste emellan Ät lÀgga mig för att ryggen brÄkar. Jag kan inte trÀffa nytt folk hursomhelst utan att vara förberedd, kan börja grÄta och hyperventilera nÀrsom och ibland kan jag inte ens gÄ utanför min egen lÀgenhet. Det Àr svÄrt att hitta nÄgot man kan jobba med dÄ och nÄgot som jag skulle orka.

Har prövat plugga pÄ distans flera ggr men jag pressar mig sjÀlv sÄpass i lÀngden sÄ jag stÀller för höga krav pÄ mig sjÀlv och det slutar med att jag fÄr hoppa av. Prövade en skrivarkurs pÄ distans som jag var överlycklig att jag kom in pÄ men efter ett tag blev det för stressigt och jag fick avsluta det med för att kunna fokusera pÄ mitt mÄende.

Jag har helt enkelt fÄtt acceptera att jag Àr inte som alla andra. Jag behöver ordentlig planering, struktur och ett bra upplÀgg bara för att ta mig igenom dagarna sÄ gott som gÄr men ibland krashar det ÀndÄ.

Det Ă€r mĂ„nga gĂ„nger jag har planerat att tex göra saker ihop med vĂ€nner men sen nĂ€r den dagen kommer har jag ett sĂ„nt helvete med mig sjĂ€lv och mitt mĂ„ende sĂ„ jag mĂ„ste stĂ€lla in och det Ă€r klart att det kan sĂ„ra mĂ„nga, det dom inte verkar förstĂ„ Ă€r dock att det sĂ„rar mig sjĂ€lv Ă€nnu mera och fĂ„r mig att kĂ€nna mig elak, dum och som en hemsk mĂ€nniska. 

Men jag kan inte trolla hur gÀrna jag Àn önskar att det gick ibland, jag tycker inte det Àr roligt att inte kunna vara med mina syskon eller vÀnner nÀr det Àr bestÀmt sÄ men om jag tvingar mig sjÀlv blir det bara vÀrre i lÀngden och de kan det gÄ ut över dom jag Àlskar sÄ dÀrför vÀljer jag dÄ hellre att avboka o stanna hemma.

Blev ett lÄngt inlÀgg nu men behövde fÄ ur mig lite och en sak ska ni veta. Om ni ringer eller smsar och jag inte svarar sÄ kan det bero pÄ att jag mÄr jÀvligt dÄligt och dÄ orkar jag inte alltid svara o sen kan de leda till att jag glömmer av sÄ pÄminn mig gÀrna med ett sms om jag inte hört av mig samma dag.

            Hoppas ni fĂ„r en fin Fredag 💗

Publicerat i FörhÄllanden, Sex., Sjukdom o HÀlsa., Tankar o Funderingar, Uncategorized, Unhappy Days, vÀnskap | MÀrkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | LÀmna en kommentar

Ett trasigt Huvud.

Jag började mÄ dÄligt psykiskt i tidig Älder.  NÀr jag var 14 hade jag begÄtt mitt första och andra sjÀlvmordsförsök. Jag lades in pÄ BUP i ca 8 mÄn och jag vet inte om jag direkt kan pÄstÄ att jag mÄdde bÀttre varken dÄ eller efter. Jag var inte en fara för mig sjÀlv lÀngre sades det, vad visste vÀl jag, jag var ju bara en tonÄring och strulig o jobbig bÄde i skolan o hemma. Började supa tidigt, röka pÄ, skolka och varje helg vara med mina kompisar och strula med en ny kille. Jag mÄdde sÄ dÄligt av allt som hÀnde runtomkring mig men det fanns ingen jag vÄgade eller kunde prata med. Mamma och jag var tyvÀrr under den perioden och mÄnga Är efter det inte sÀrskilt mycket för att prata med varandra utan att gapa och skrika vilket ledde till att allt eskalerade och blev vÀrre.

Förtroende för psykologer och kurator var obefintligt, jag hade mina vÀnner, dom som hÀrjade runt precis som jag.

Jag började agera utÄt för att jag mÄdde sÄ dÄligt psykiskt. I skolan var jag sÄ sjuk mobbad o hade knappt nÄgra vÀnner. Dom jag umgicks med var Àldre. Jag började skÀra mig och dricka Ànnu mera. Jag kan inte alls hÄlla reda pÄ hur mÄnga kvÀllar jag söp mig full ensam uppe pÄ mitt flickrum och grÀt tills jag somnade. Varje dag var jag livrÀdd för att gÄ till skolan för jag visste inte vad som skulle hÀnda just den dagen.

Jag mÄdde inte bÀttre, snarare tvÀrtom, under samma period blev jag utsatt för mitt första övergrepp av en dÄvarande pojkvÀn som var sÄ elak i perioder sÄ det fanns inte men jag behövde bekrÀftelsen pÄ att nÄn ville ha mig. Ibland var han ju snÀll, gullig och helt underbar, ibland. (för mera klarhet i just det förhÄllandet lÀs novellen Förnedrad som e postad hÀr i bloggen) NÀr jag vÀl tagit mig ur det förhÄllandet kom nÀsta övergrepp, dÄ frÄn en av mammas dÄvarande killes bror. Jag vÄgade inte prata om nÄgot av det, berÀttade inte för nÄgon annan Àn min bÀsta killkompis som sÄg till att brodern blev ordentligt pÄslagen men det fick inte mig att mÄ bÀttre för det.

Det fanns inte ens i mitt huvud att anmĂ€la nĂ„t av det, det var ju mitt fel, jag förtjĂ€nade ju det genom att vara sĂ„ Ă€cklig och ”be” om det.

Det Àr sjukt egentligen. Detta inlÀgg skulle handla om min psykiska ohÀlsa, övergreppen skulle i framtiden vara ett separat inlÀgg men jag inser ju att det gÄr liksom hand i hand.

Jag blev Ă€ldre och pĂ„ min 18Ă„rs dag flyttade jag till Göteborg ihop med en killkompis som redan bodde dĂ€r som jag kĂ€nt nĂ„gra Ă„r. Jag började jobba pĂ„ Scandic Hotell som servitris och jag trivdes och började faktiskt sköta mig. Javisst jag drack pĂ„ helgen om jag inte jobbade men jag tog inga droger den perioden och det Ă€r det som Ă€r sĂ„ sjukt skrattretande för chefen jag hade tog pĂ„ nĂ„t sĂ€tt reda pĂ„ mammas ny och ringde upp henne o sa att jag umgicks med fel folk och knarkade och höll pĂ„ vilket jag DÅ faktiskt inte gjorde, dessutom var jag myndig sĂ„ varför han ens kontaktade min mamma som  jag knappt hade nĂ„n kontakt med det har jag ingen aning om.

Det blev ett jĂ€vla liv och mamma o henne gubbe hotade med att se till att jag blev lvu:ad om jag inte flyttade ifrĂ„n Gbg och till min pojkvĂ€n i Töreboda istĂ€llet. Trots att jag inget fel gjort sĂ„ orkade jag inte med tjafset sĂ„ sagt och gjort, jag flyttade till Töreboda och det var DÅ dom ordentliga problemen började (eller ska man sĂ€ga Ă„terupptogs)

De tyngre drogerna kom in i bilden. Helt plötsligt var det inte ”bara” att röka pĂ„ o supa som gĂ€llde utan Ă€ven piller och framförallt Ghb och Amfetamin. Jag började efter ca 2Ă„r gĂ„ hos en psykolog som jag fick förtroende för och mitt dĂ„liga psykiska mĂ„ende uppdagades. Jag fick diagnosen borderline och bipolĂ€r typ 2. Samtidigt blev jag utsatt för mitt 3:e övergrepp. Denna gĂ„ngen polisanmĂ€lde jag men bara för att bĂ„de jag och vittnen var fulla sĂ„ lades allt ner i brist pĂ„ bevis. Bröt ihop hos psykologen.  Allt rann ur mig och jag insĂ„g att jag inte ville leva som jag gjorde sĂ„ med psykologens hjĂ€lp la jag sjĂ€lvmant in mig pĂ„ ett behandlingshem i Falköping som var för folk som mĂ„dde dĂ„ligt psykiskt och absolut inte för missbrukare (dom tog inte in missbrukare dĂ€r) sĂ„ jag berĂ€ttade inget om det.

Jag kommer berÀtta mer i detalj om behandlingshemmet i framtiden men nu ska jag fokusera pÄ det de skulle handla om. Jag mÄdde sÄÄ dÄligt psykiskt Ären jag bodde dÀr och tyckte att alla motarbetade mig. Jag var neddrogad totalt, jag tog totalt 52(!) tabletter om dagen plus extra vid behov. TrÀffade en kille, vi var tillsammans ca 1 Är sen förbjöd personalen mig att trÀffa honom för han inte heller mÄdde bra psykiskt.

FUCK DOM!

Eftersom jag var dÀr frivilligt kunde jag ocksÄ gÄ nÀr jag ville sÄ jag friskförklarade mig och skrev ut mig, dÄ var jag 22Är. Inte lÄngt efter det tog det slut mellan mig o J just för att han mÄdde om möjligt sÀmre Àn mig och jag pallade det inte.

Var singel nÄt Är, dövade mitt dÄliga psykiska mÄende med alkohol (tiden pÄ hemmet drack jag sjÀlvklart inte eftersom det var strÀngt förbjudet, ok nÄn gÄng hÀnde de vÀl men dÄ blev jag satt pÄ Antabus.) och Àn en gÄng en ny kille varje helg. Jag var tvungen, kunde inte sluta. Jag behövde mitt bekrÀftelsebehov av att jag dög för nÄgon för i mina egna ögon dög jag inte ens för mig sjÀlv.

TrÀffade M och vi flyttade snart ihop. Det funkar lite sÄ med dom diagnoserna jag har, allt ska ske snabbt och fort och gÀrna allt pÄ en gÄng. I mina maniska perioder Àr det som vÀrst, missbruk av alla sorter har varit med under Ären. Alkohol, narkotika, sex och shopping Àr bara nÄgra av sakerna. NÀr jag trÀffade M krÀvde han att jag slutade med mina mediciner för han ville inte ha en flickvÀn som var sjuk. Jag slutade med alla 52 pÄ en gÄng och ni kan ju sjÀlva förstÄ hur det slutade.

Jag kraschade totalt.

Fick tag i benzo av en kompis i smyg som jag kunde ta nÀr det kÀndes som vÀrst men det visste inte M nÄt om. M söp sjukt mycket sÄ sjÀlvklart gjorde jag detsamma i början, problemet Àr att jag tröttnade tillslut och det gjorde inte han, dÄ Àr han ÀndÄ 4Är Àldre Àn mig, tyvÀrr har jag hört att han fortfarande idag e likadan men har ingen aning ifall det Àr sant för har inte pratat med honom pÄ drygt 9Är och sÄ vill jag fortsÀtta ha det för han fick mig att mÄ sÄ jÀvla mycket sÀmre igen. Han misshandlade mig psykiskt nÄt sÄ in i helvete och att jag tog mig dÀrifrÄn kan jag tacka min Àlskade barndomsvÀn M för, hon fick mig att inse att man inte skulle mÄ sÄ som jag gjorde med han och att man inte behövde acceptera att bli behandlad sÄ.

Tog nog inte mer Ă€n knappt 3mĂ„n efter jag lĂ€mnade M tills jag trĂ€ffade Dennis genom min ”lillebror” Jimmie. Redan efter nĂ„n mĂ„nad i princip var han hos mig jĂ€mt men han hade kvar sin lgh och var dĂ€r emellanĂ„t.

Jag var Àrlig mot D frÄn första början angÄende mitt mÄende, mina diagnoser och att jag Ät mediciner som jag dÄ hade börjat med igen men i en mycket lÀgre skala. Vi pratade mycket men han accepterade mig för den jag Àr.

De första Ă„ren hade vi sĂ„na brĂ„k i perioder sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger trodde nog vi bĂ„da att det skulle ta slut men ju lĂ€ngre vi var tillsammans desto lugnare o mer sĂ€llan blev vĂ„ra ”brĂ„k” Man lĂ€r ju liksom att kĂ€nna varandra med tiden.

Dennis Àr en av de fÄ som vet hur han ska hantera mig i en panikattack, ett maniskt lÀge eller nÀr min agorafobi sÀtter in. Ja hörrni, det finns och det Àr pÄ riktigt. I perioder kan jag inte ta steget över tröskeln ut frÄn vÄran lÀgenhet innan jag försökt i flera timmar. Om det ens gÄr dÄ. Ibland kan jag Äka till stÀllen som te.x Ullared och dÀr vet vi ju alla att det kan vara mycket folk.

Vi var faktiskt dÀr idag. Kom ivÀg bra. Kom dit, fick parkering precis vid kundvagnsparkeringen och gick in. Efter ett par timmar dÀrinne kÀnde jag att jag var pÄ vÀg att fÄ vÀrldens jÀvla panikattack och D var pÄ en annan avd o kollade. Skulle precis ringa upp han nÀr lillebror Jimmie ringde sÄ pratade med han en stund sÄ kÀnde jag att det lÀttade lite och nÀr jag sen mötte upp D och A igen sÄ kÀndes de Ànnu lite bÀttre men inte förrÀn efter fikat och 2 lugnande kunde vi gÄ vidare och dÄ gick det fort resten av varuhuset. Runt halv 1 var vi ute efter ca 5min i kö (tack gode gud) och sen kÀkade vi lite och Äkte hemÄt.

Efter att kört över 6 timmar idag, haft panikattack, varit bland sÄ sjukt mycket folk och sen kommit hem sÄ sÀckade jag ihop med min dator hÀr i soffan. Skulle börjat göra varma mackor för lÀngesen men ska ta tag i det efter detta inlÀgg och sÄfort min hjÀrtfrekvens lugnat ner sig lite..

LÄg ju pÄ sjukhus drygt en vecka för nÄn vecka sen nu och innan jag blev utskriven blev domen att min kropp kollapsat p.g.a. att jag mÄr sÄ dÄligt psykiskt o har för mkt runtomkring mig som hÀnder. Har sÄ svÄrt att tro att kroppen kan reagera sÄ p.g.a. psyket, bara stÀnga ner o lÀgga av. Ingen kÀnsel frÄn midjan o nerÄt, inte kunna kissa eller heller gÄ men jag fÄr nog fan inse att det Àr sÄ, det psykiska och fysiska hÀnger ihop nÄt sjukt mycket och det har jag fÄtt erfara mÄnga gÄnger sista tiden,

Imorgon ska jag sakta men sÀkert försöka komma igÄng igen. Upp i tid, ut en liten promenad med Gizmo, Àta frukost och sen packa upp det jag handlat idag och försöka stÀda lite. Ska kanske försöka fÄ en tid till att trimma Gizmo o klippa hans klor. Planen ser ut sÄ men sen fÄr jag ta dagen som den kommer dÄ jag har sÄ jÀvla ont i ryggen och har sÄn Ängest efter dagen.

MissförstÄ mig rÀtt, har haft det bra med maken o Alex men nu nÀr man kommit hem o landat och liksom insett vad man varit ivÀg pÄ sÄ kraschar man lite. Eller inte sÄ lite heller egentligen. Tror jag ska fÄ i mig nÄn macka och sen krypa ner i ett varmt bad med en bok, tÀnkte pröva pÄ Joakim Lundell aka Jockibois bok Monster och hoppas pÄ att kunna slappna av lite för nu mÄr jag inte bra, inte nÄnstans alls.

Jag mÄste ocksÄ bara skriva att jag Àr sÄ jÀvla lyckligt lottad som har en sÄn man som Dennis, han Àr inte alltid lÀtt att leva med men det e dÄ faan verkligen inte jag heller. Vi har gÄtt igenom sÄ mycket tillsammans och har mycket framför oss ocksÄ. I dec den 19 firar vi 10Är tillsammans men eftersom Àlskling inte kan ta ledigt just den dagen sÄ Äker vi den 14-16 Dec pÄ kryssning till Tallinn för att fira vÄrat jubileum, ska bli sÄ sjukt mysigt, romantiskt och underbart. 2 nÀtter pÄ bÄten, en heldag i Tallinn och julbord bÄda kvÀllarna plus att vi efter att vi bokat insÄg att det Àr en jÀttefin o stor julmarknad dÀr nÀr vi kommer dit, sÄÄ mysigt.

Vi förtjÀnar detta och ska njuta sÄ in i helvete och ta vara pÄ den tiden tillsammans o bara mysa o vara han o jag, Linda och Dennis, Fru och Make..

Det andra jag vill skriva Àr hur glad jag Àr över de fÄ Àkta nÀra vÀnner jag har omkring mig, mina syskon och min Àlskade mamma som jag idag har en jÀttefin kontakt med. Mamma vet fortfarande inte allt som hÀnde nÀr jag var yngre och en del kanske kommer som en chock nu, förlÄt mamma men det Àr lÀttare att skriva Àn att prata ibland.

Ta hand om varandra och snÀlla, om ni inte mÄr bra, sök hjÀlp. Trots allt negativt jag har av samtalskontakter sÄ har jag idag en underbar terapeut som jag trÀffar regelbundet och det hade jag inte haft om jag hade gett upp.

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Dikter o Noveller, FörhÄllanden, Happy Days, Kost och Motion, Mat & Bak, pyssel, Sex., Shopping., Sjukdom o HÀlsa., Tankar o Funderingar, Uncategorized, Unhappy Days | MÀrkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | LÀmna en kommentar

Nej snĂ€lla pappa, Varför?

Jag har en pappa men ÀndÄ inte. I mina ögon Àr han en frÀmling, nÄgon som till viss del bidragit till att jag mÄr som jag gör.  Nu ska jag förklara hur jag menar och berÀtta min historia.

Min pappa stack nÀr jag var vÀldigt liten, jag kommer inte ens ihÄg det sÄ liten var jag. Varför han o mamma gick isÀr vet jag inte riktigt, har vÀl fÄtt olika versioner av den storyn men jag vÀljer att tro mer pÄ mammas ord Àn pappas, speciellt med tanke pÄ hur allt varit efter dess.

Första gÄngen jag minns att jag trÀffade pappa vet jag inte hur gammal jag var men jag var inte sÄ gammal. Jag blev sÄÄ himla glad och trodde att han var dÀr för att han saknade sin dotter och ville börja ha kontakt med mig pÄ riktigt. Jag var sÄ stolt och visade upp han för mina vÀnner pÄ gÄrden nÀr vi var ute. Han började prata om att vi skulle börja ses regelbundet och att jag till slut skulle fÄ komma till han varannan helg. Jag o mamma bodde dÄ i Skultorp och pappa i Göteborg.

Min mamma var bra pÄ det sÀttet, hon berÀttade aldrig för mig dÄ vad pappa egentligen gjorde dÀr utan pushade o försökte se till sÄ jag fick trÀffa han igen. Jag var dÀr kanske 2 ggr sen slutade han höra av sig eller svara nÀr jag ringde igen.

Jag var sÄ himla ledsen och undrade varför min pappa inte ville trÀffa mig?

Det var först dÄ i efterhand som mamma berÀttade att pappa hade kommit dit av en helt annan anledning.. Han ville att mamma skulle skriva pÄ papper sÄ han slapp betala underhÄll för mig men mamma sa att dÄ fick han minsann börja trÀffa och ha mig mera sÄ skulle dom prata om det igen. Som ni nog redan förstÄr sÄ blev det aldrig sÄ.

NÀsta gÄng jag trÀffade honom var nÄgra Är senare. Jag var lite Àldre och kommer ihÄg att jag tog tÄget till AlingsÄs för att trÀffa honom dÀr. Vi Ät middag, glass och sen köpte han mina allra första inlines i försenad födelsedagspresent. Han lovade att nu skulle det bli Àndring pÄ allt och vi skulle börja trÀffas regelbundet pÄ riktigt. Det höll vÀl ett par mÄnader sen en dag nÀr han skulle hÀmta upp mig stod jag dÀr med packad vÀska och fjÀrilar i magen för att jag skulle fÄ Äka med pappa hem hela helgen men han dök aldrig upp. Fattar ni?! Han lÀt mig stÄ dÀr. Mamma fick inte in mig för jag kunde ju missa nÀr han kom, det kanske hade hÀnt nÄgot. Han svarade inte i telefonen eller pÄ sms och jag minns hur ledsen mamma var nÀr hon sÄg mina tomma sorgsna ögon och tÄrarna rinnande nedför kinderna nÀr jag flera timmar senare tillslut gick in och förstod att han faktiskt inte skulle dyka upp. Hela den helgen lÄg jag pÄ mitt rum o grÀt.

Jag var arg, ledsen, besviken ja allt pÄ en gÄng och jag lovade mig sjÀlv att jag skulle strunta i honom nu, varför skulle jag lÄta honom sÄra mig gÄng pÄ gÄng?

En nyÄrsafton pÄ fyllan nÀr jag gick i gymnasiet fick jag för mig att jag skulle ringa honom o berÀtta att jag skulle flytta till Gbg o börja sista Äret dÀr. NÀr han svarade sa han samma sak som alla andra ggr nÀr jag hade ringt honom; Jag har tÀnkt ringa dig men jag har haft sÄ mkt pÄ jobbet sÄ jag har inte hunnit men vad kul att du ringer. Jag grÀt, skrek pÄ han o sa vad jag tyckte och förklarade hur dÄligt han fÄtt mig att mÄ, han började ocksÄ grÄta och lovade att om jag gav han en chans till sÄ skulle vi verkligen göra detta nu,  pÄ riktigt denna gÄngen.

Jag flyttade ner till min dÄvarande bÀsta killkompis J och hade faktiskt bra kontakt med pappa. Det hör nog mycket till saken att jag inte bodde mer Àn knappt 2km ifrÄn dÀr pappa bodde. Jag fick nu ocksÄ bÀttre kontakt med min lillasyster S. Hon, jag och vÄran storasyster T har samma pappa men olika mammor.

Min fina, vackra lillasyster.

Bodde inte lÀnge i Gbg innan jag flyttade dÀrifrÄn och ihop med min pojkvÀn J. Det funkade mellan oss ett par Är, vi var förlovade men sen var han otrogen flera ggr. Fast det Àr en annan historia.

NÀr jag flyttade frÄn Gbg tappade sjÀlvklart jag och pappa kontakten igen. Vi pratade dÄ o dÄ men inte sÄ ofta. Just dÄ gjorde det mig inte sÄ mkt dÄ jag hade börjat med droger och dövade mig sjÀlv sÄ. Amfetamin, tabletter, Ghb , Ecstasy och cannabis. Det jag kom över tryckte jag i mig, allt utom sprutor. Tog slut mellan mig och J och jag la tillslut in mig sjÀlv pÄ ett frivilligt behandlingshem och bodde dÀr i ca 2 Är med lite sporadisk kontakt med pappa innan jag skrev ut mig och flyttade ca ett halvÄr efter det ihop med min nya kille M. Allt detta hör egentligen ocksÄ till en annan historia men mÄste förklara lite för att ni ska förstÄ hur det var.

Ett tag efter jag flyttat ihop med M började jag o pappa trÀffas o prata igen och det kÀndes som att det denna gÄngen faktiskt skulle hÄlla bra. En helg var han o min lillasyster nere och sov hos oss och M drack vÀldigt mycket och en kvÀll framför pappa kallade han mig hora men pappa reagerade inte ens, det gjorde sÄ ont.

Hade jag haft barn och hört deras partner kalla dom nÄgot sÄdant sÄ hade hen fÄtt veta att hen lever.

Jag och M gick isÀr efter ett par Är och jag flyttade o fick tillslut lÀgenhet i Skövde. Det tog inte lÄng tid innan jag trÀffade min make, Dennis.

Pappa började komma med min lillasyster o hÀlsa pÄ till o frÄn rÀtt ofta och nÀr inte pappa kom sÄ var min lillasyster vÀldigt mkt hos oss, hon kom sÄfort hon bara kunde och det var sÄ underbart. Pappa började dra sig tillbaka igen och slutade höra av sig, började sÀtta kÀppar i hjulet och ville inte att S skulle komma till mig o Dennis och jag fattade ingenting.

En dag satt jag och pratade med min lillasyster i telefonen nÀr hon berÀttade att pappa sagt att han inte ville att hon skulle Äka till mig för jag var ingen bra mÀnniska. Inget jobb, ingen utbildning, familj eller barn. Ett hopplöst psykfall och dÄligt föredöme.

Jag blev sÄ Àckligt jÀvla ledsen, grÀt i telefonen dÀr jag pratade med S nÀr hon sa att hon nog inte skulle komma mer pÄ ett tag. DÄ hon var under 18 sÄ hade hon inget att sÀga till om sjÀlv. Efter de samtalet la vi pÄ och smsade nÄgra veckor efter det men Sofia slutade ringa och svara nÀr jag ringde henne. Tillslut svarade hon inte ens pÄ sms, tog bort mig pÄ fb och nonchalerade mig totalt sÄ i en o samma veva förlorade jag Àn en gÄng min pappa men Àven min Àlskade lillasyster och Àrligt talat Àr det nog det som gör ondast nu, att jag inte lÀngre har min lillasyster i mitt liv för jag saknar henne sÄ hemskt mycket.

Idag Àr hon över 20Är och jag har försökt kontakta henne flera ggr men hon svarar mig inte och hör inte av sig. Pappa har jag inte pratat med sen min lillasyster berÀttade det han sagt om mig till henne i vÄrat sista samtal.

Det Àr lÄngt över 5 Är sen jag pratade med min lillasyster eller pappa nu. NÀr jag och Dennis gifte oss den 1 Juli förra Äret (2016) skickade jag ett sms till pappa och berÀttade det men jag fick inte ens nÄt svar, inte ett vad kul, grattis eller nÄt annat heller.

Varför Pappa? Varför hatar du mig sÄ mkt? Varför vill du inte vara min pappa och varför övergav du mig igen?

Vad Àr det som Àr sÄ hemskt med att ha mig som dotter och varför Àlskar du mig inte som du Àlskar S och T (storasyster som iallafall har kontakt med pappa dÄ och dÄ)? Jag vet att du till och med jobbar i Skövde ibland men du har aldrig hört av dig till mig. Jag Àlskar dig sÄ mycket sÄ jag HATAR dig. Hör du det??! KÀrleken jag hyser mot dig Àr en hatkÀrlek och jag bÄde saknar dig och fasar för vad jag skulle göra om jag ser dig, en sak sÀger jag bara, rör mig inte överhuvudtaget, dÄ stÄr jag inte för vad jag skulle göra för du Àcklar mig. (nej han har aldrig rört mig pÄ ett opassande sÀtt)

Föresten, om jag ska vara Àrlig sÄ har jag nog faktiskt slutat sakna DIG, det Àr mer att jag saknar en fadersgestalt och Àven om du Àr min pappa genom blodsband sÄ har du aldrig betett dig som en pappa under de 34 Är som jag levt och det Àr ett sjukt starkt ord men vet du? Jag HATAR dig. Eller jag hatar den du blivit, den du varit och den du Àr mot mig.

Jag kommer ALDRIG förlÄta dig för allt du sagt och gjort mot mig. Att du smutskastat mig till S och att du betett/beter dig som ett svin. Det Àr oförlÄtligt i mina ögon. Det otÀcka Àr att jag Àr inte en mÀnniska som hatar andra, det Àr ett ord som jag tycker Àr sÄpass starkt, att HATA. Men det Àr du som Àr en av de i mitt liv som gjort mig till en sÄn som hatar och jag avskyr det. Mamma hade rÀtt om dig hela tiden men hon har alltid lÄtit mig ta reda pÄ sanningen sjÀlv, du Àr inte vÀrd mina tÄrar och nÀr jag i framtiden förhoppningsvis fÄr barn sÄ kommer dom ÀndÄ fÄ trÀffa sin morfar, han heter Ray och har varit mer pappa för mig de sista 10 Ären Àn du varit under hela mitt liv.

Varför pappa, varför?!!

 

 

 

Publicerat i FörhÄllanden, Sjukdom o HÀlsa., Tankar o Funderingar, Uncategorized, Unhappy Days | MÀrkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | LÀmna en kommentar