Tuffare än vanligt.

Igår var jag hos min kurator för första gången sen i somras (förutom en snabb träff när jag var inlagd på kss o minns inte så mkt sen den träffen) 

Det var sjukt tufft igår, mycket tuffare än det brukar vara. Sista tiden har jag fått väldigt mycket tvångstankar, min första (o förhoppningsvis sista för jävlar vad hemskt det var) sömnparalys och sjukt ökad ångest o depressioner.

Har förut haft lättare tvångstankar men som jag inte lidit av eller tyckt varit jobbigt på de sättet som det blivit det sista. Jag kan inte ha filten i soffan på mig på fel håll o ingen annan får ha det heller för jag får panik o bryter ihop av ångest vilket gör att jag blir förstörd, nästan på gränsen till arg o förtvivlad om någon retas med mig o lägger den fel. Jag måste äta godis i en viss ordning, klä på mig i en viss ordning, göra på ett visst sätt när jag duschat, går ur lgh eller sätter mig i bilen. Finns massa andra exempel till men orkar inte skriva.

Jag vet det låter säkert skitlöjligt men för mig är det verkligen viktigt att det görs på rätt sätt, annars får jag panik.

Att prata om allt med min kurator fick mig att bryta ihop o bara skaka o gråta för även om det inte är nåt farligt, så är det för mig så sjukt jobbigt och ibland ohanterligt, får mig att känna tomhet o panik. Min kurator tror att det beror på allt som händer runtomkring och alla jag vill finnas för o hjälpa (att det kommer bli bättre tillslut, jag vet ju det jag med, allt går i perioder) när jag egentligen ska försöka lägga min energi på att ta hand om mig själv just nu. Mig själv, min älskade make och våran pälskling Gizmo.

Hoppas Ni andra har en bra vecka 💗

Annonser
Publicerat i Förhållanden, Sjukdom o Hälsa., Tankar o Funderingar, Uncategorized, Unhappy Days, vänskap | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Spelhelg,städ o soffhäng.

I veckan var jag med min bästa killkompis A och köpte en bil i Husqvarna. Han skulle egentligen bara kolla på den men de ledde till ett köp och det var verkligen behövligt då hans bil inte är den nyaste om man säger så 😛

Bilen han köpte var en svart Audi A4 quattro, jättesnygg och har inte gått mer än 13000mil och är ägd av en rekondare innan så fatta att den var fräsch 🙂 Det var dock jobbigt att köra själv i bilen hem på kvällen. Det regnade, vi kom mitt i rusningstrafiken i Jkp och det var sjuukt mkt lastbilar ute, men de gick bra och efter mkt om o men var vi hemma.

Jag har varit super förkyld. Är fortfarande inte helt frisk men bättre än jag varit iallafall o det är sjukt skönt. Igår morse kom Mela hit o vi slökollade flera avsnitt Law and order svu efter vi hade varit ute o handlat o grejat. När hon åltr till endig kompis för kalas tog jag ett glas vin, la mig i ett vaarmt skumbad och började läsa en ny bok. Läste 100 sidor innan jag klev upp ur badkaret o boken är verkligen bra. (Läser vääldigt fort)

När Mikaela kom tillbaka käkade vi tacos och sen hade vi en slapp fredagskväll. Tycker ni alla ska följa Mikaelas blogg som handlar om allt mellan himmel och jord o innehåller mycket fina bilder och intressant läsning, hon är duktig på att fotografera så vill ni ha hjälp med sånt tycker jag ni ska kontakta henne.. Ni kan följa hennes blogg

 –> HÄR <–

Ikväll har vi spelat Mario Party 8 på wii, ätit pasta gratäng med tacoköttfärs, kollat law and order svu och jag spelar lite på datorn medans min älskade make o A sitter o spelar COD (call of duty) på sina xbox one och Mikaela pratar med en kompis. Tidigare under eftermiddagen var svåger Fredrik o lilla Corre här o hälsade på, supermysigt 💗 Jag har även delat upp mediciner i min dosett, städat bokhyllorna i vårt sovrum och plockat lite i resten av lägenheten.

Imorrn är det fars dag så vi ska åka till Dennis pappa o fika sen hem igen och ta det lugnt tills de blir en betydligt tidigare kväll eftersom maken jobbar på måndag. Sen måndag till tisdag ska min älskade vän Ninni sova här så blir en riktig tjejkväll för mig o hebne, förhoppningsvis kommer hon tidigt på dagen så vi får många timmar ihop 💗

Nu ska jag fortsätta spela men ha en fortsatt bra lördagsnatt 🙂

Publicerat i Förhållanden, Filmer och böcker, Happy Days, Kost och Motion, Mat & Bak, Sex., Sjukdom o Hälsa., Tankar o Funderingar, Uncategorized, vänskap | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Jag förtjänar ett bra liv 💪

Det har varit både en underbar vecka och en tuff vecka. Min älskade ”fruga” Sandra o hennes Emma var här nästan en vecka så vi har myst o haft det helt underbart. En kväll drog vi med svägerska Jenny och gick på bio; Geostorm var vi på och jag måste allt rekommendera den för er som gillar katastrof filmer.

Att dom har varit här har gjort mig väldigt glad men samtidigt har jag som ni vet ett bra tag haft ett skov med mitt psykiska mående och det har inte varit bra alls, tycker synd om min älskade make som finns vid min sida hela tiden o försöker hjälpa mig så mkt han kan.

Jag har gråtit, skrikit, varit arg, skrattat, haft ångest och varut deprimerad. Allt har pendlat upp o ner hela tiden varje dag. I fredags ringde jag vup o lämnade meddelande till min kurator som var ledig o sa att hon måste ringa upp mig för jag behöver komma in på en akuttid med tanke på hur jag pendlar just nu.

Igår skulle vi på 30års fest till svägerskan som fyller imorgon men jag vaknade med feber o kände att ne det går inte.. låg hela dagen o typ en timme innan vi skulle vara där bestämde jag att ändå följa med. Vi var där strax efter 7, jag drack några glas vin och shotade lite men vid 10 började jag känna mig dålig igen så åkte hem..

Jenny blev iallafall överlycklig för sin 30års present som vi var ett helt gäng som lagt ihop till. Biljetter till Ed Sheeran på Ullevi i göteborg nästa år i juni, 2nätter på hotell och spavistelse. Hon var så glad så hon grät o det var så kul o se henne så himla glad 💗💗

Jag har varit en väldigt dålig vän det sista med. Inte funnits vid min allra älsta o finaste väns sida när hon gått igenom ett helsike med sin hals o har legat på sjukhus med halsfluss som gått ner i luftstrupen så om hon inte hade blivit inlagd o fått hjälp så hade hon kunnat dö. Tänk om hon hade försvunnit från mitt liv o jag inte ena hade varit där och visat hur mycket hon betyder för mig o hur mkt jag älskar henne. 

Jag var rädd, rädd att se henne i det skicket sen har jag själv varit sjuk plus att mitt psyke varit åt helvete men det är ingen ursäkt, jag borde funnits där så mkt som möjligt som hon alltid finns för mig. Jag ska ändra på saker nu, försöka göra saker på andra sätt och verkligen få henne att förstå hur mkt jag älskar henne för det gör jag verkligen, jag älskar henne som min egen syster 💗

Har funderat fram o tillbaka sista dagarna hur jag ska lägga upp saker för att komma på bena o förhoppningsvis må bättre igen. Jag vet VAD jag behöver göra men ska fortsätta tänka ut hur jag gör det på bästa sätt. Det jag ska göra är följande;

  • Se till att få komma in akut till vup. (Ringt o lämnat meddelande så påbörjat det momentet)
  • Komma ut på fler promenader än dom jag redan går med Gizmo. Kanske inte kan gå så långt i början med tanke på den helvetes värk jag har men måste börja nånstans.
  • Ta tag i gymmet eller kanske ännu hellre i början ta tag i att börja simma igen o köra mindre pass varje dag hemma, enbart för att få börja röra kroppen igen.
  • Gå ner i vikt

Jag vet ju att när jag kan hålla träningen så sover jag bättre, sköter maten, har mindre ont i längden och mår bättre psykiskt, även vikten går ju nedåt då.. Det är bara att jag ska komma igång igen för när jag väl kört några ggr ett par veckor så blir det som en drog o går av vana att åka dit. Sen blir man sjuk eller skadar sig och kan inte gå dit och då är det så helvetes svårt att komma igång igen. Men jag SKA.
Kanske inte gymmet/simhallen direkt i veckan med tanke på att jag e förkyld med feber och har sjukt ont men mer promenader och lätt träning hemma ska börjas med så fort febern iallafall gått ner.

Nu har jag städat toaletten och tänkte lägga mig o spela lite så jag får tankarna på annat håll. 

Ha en trevlig kväll.

Publicerat i Förhållanden, Happy Days, Kost och Motion, Sex., Shopping., Sjukdom o Hälsa., Tankar o Funderingar, Uncategorized, Unhappy Days, vänskap | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett trasigt Huvud.

Jag började må dåligt psykiskt i tidig ålder.  När jag var 14 hade jag begått mitt första och andra självmordsförsök. Jag lades in på BUP i ca 8 mån och jag vet inte om jag direkt kan påstå att jag mådde bättre varken då eller efter. Jag var inte en fara för mig själv längre sades det, vad visste väl jag, jag var ju bara en tonåring och strulig o jobbig både i skolan o hemma. Började supa tidigt, röka på, skolka och varje helg vara med mina kompisar och strula med en ny kille. Jag mådde så dåligt av allt som hände runtomkring mig men det fanns ingen jag vågade eller kunde prata med. Mamma och jag var tyvärr under den perioden och många år efter det inte särskilt mycket för att prata med varandra utan att gapa och skrika vilket ledde till att allt eskalerade och blev värre.

Förtroende för psykologer och kurator var obefintligt, jag hade mina vänner, dom som härjade runt precis som jag.

Jag började agera utåt för att jag mådde så dåligt psykiskt. I skolan var jag så sjuk mobbad o hade knappt några vänner. Dom jag umgicks med var äldre. Jag började skära mig och dricka ännu mera. Jag kan inte alls hålla reda på hur många kvällar jag söp mig full ensam uppe på mitt flickrum och grät tills jag somnade. Varje dag var jag livrädd för att gå till skolan för jag visste inte vad som skulle hända just den dagen.

Jag mådde inte bättre, snarare tvärtom, under samma period blev jag utsatt för mitt första övergrepp av en dåvarande pojkvän som var så elak i perioder så det fanns inte men jag behövde bekräftelsen på att nån ville ha mig. Ibland var han ju snäll, gullig och helt underbar, ibland. (för mera klarhet i just det förhållandet läs novellen Förnedrad som e postad här i bloggen) När jag väl tagit mig ur det förhållandet kom nästa övergrepp, då från en av mammas dåvarande killes bror. Jag vågade inte prata om något av det, berättade inte för någon annan än min bästa killkompis som såg till att brodern blev ordentligt påslagen men det fick inte mig att må bättre för det.

Det fanns inte ens i mitt huvud att anmäla nåt av det, det var ju mitt fel, jag förtjänade ju det genom att vara så äcklig och ”be” om det.

Det är sjukt egentligen. Detta inlägg skulle handla om min psykiska ohälsa, övergreppen skulle i framtiden vara ett separat inlägg men jag inser ju att det går liksom hand i hand.

Jag blev äldre och på min 18års dag flyttade jag till Göteborg ihop med en killkompis som redan bodde där som jag känt några år. Jag började jobba på Scandic Hotell som servitris och jag trivdes och började faktiskt sköta mig. Javisst jag drack på helgen om jag inte jobbade men jag tog inga droger den perioden och det är det som är så sjukt skrattretande för chefen jag hade tog på nåt sätt reda på mammas ny och ringde upp henne o sa att jag umgicks med fel folk och knarkade och höll på vilket jag DÅ faktiskt inte gjorde, dessutom var jag myndig så varför han ens kontaktade min mamma som  jag knappt hade nån kontakt med det har jag ingen aning om.

Det blev ett jävla liv och mamma o henne gubbe hotade med att se till att jag blev lvu:ad om jag inte flyttade ifrån Gbg och till min pojkvän i Töreboda istället. Trots att jag inget fel gjort så orkade jag inte med tjafset så sagt och gjort, jag flyttade till Töreboda och det var DÅ dom ordentliga problemen började (eller ska man säga återupptogs)

De tyngre drogerna kom in i bilden. Helt plötsligt var det inte ”bara” att röka på o supa som gällde utan även piller och framförallt Ghb och Amfetamin. Jag började efter ca 2år gå hos en psykolog som jag fick förtroende för och mitt dåliga psykiska mående uppdagades. Jag fick diagnosen borderline och bipolär typ 2. Samtidigt blev jag utsatt för mitt 3:e övergrepp. Denna gången polisanmälde jag men bara för att både jag och vittnen var fulla så lades allt ner i brist på bevis. Bröt ihop hos psykologen.  Allt rann ur mig och jag insåg att jag inte ville leva som jag gjorde så med psykologens hjälp la jag självmant in mig på ett behandlingshem i Falköping som var för folk som mådde dåligt psykiskt och absolut inte för missbrukare (dom tog inte in missbrukare där) så jag berättade inget om det.

Jag kommer berätta mer i detalj om behandlingshemmet i framtiden men nu ska jag fokusera på det de skulle handla om. Jag mådde såå dåligt psykiskt åren jag bodde där och tyckte att alla motarbetade mig. Jag var neddrogad totalt, jag tog totalt 52(!) tabletter om dagen plus extra vid behov. Träffade en kille, vi var tillsammans ca 1 år sen förbjöd personalen mig att träffa honom för han inte heller mådde bra psykiskt.

FUCK DOM!

Eftersom jag var där frivilligt kunde jag också gå när jag ville så jag friskförklarade mig och skrev ut mig, då var jag 22år. Inte långt efter det tog det slut mellan mig o J just för att han mådde om möjligt sämre än mig och jag pallade det inte.

Var singel nåt år, dövade mitt dåliga psykiska mående med alkohol (tiden på hemmet drack jag självklart inte eftersom det var strängt förbjudet, ok nån gång hände de väl men då blev jag satt på Antabus.) och än en gång en ny kille varje helg. Jag var tvungen, kunde inte sluta. Jag behövde mitt bekräftelsebehov av att jag dög för någon för i mina egna ögon dög jag inte ens för mig själv.

Träffade M och vi flyttade snart ihop. Det funkar lite så med dom diagnoserna jag har, allt ska ske snabbt och fort och gärna allt på en gång. I mina maniska perioder är det som värst, missbruk av alla sorter har varit med under åren. Alkohol, narkotika, sex och shopping är bara några av sakerna. När jag träffade M krävde han att jag slutade med mina mediciner för han ville inte ha en flickvän som var sjuk. Jag slutade med alla 52 på en gång och ni kan ju själva förstå hur det slutade.

Jag kraschade totalt.

Fick tag i benzo av en kompis i smyg som jag kunde ta när det kändes som värst men det visste inte M nåt om. M söp sjukt mycket så självklart gjorde jag detsamma i början, problemet är att jag tröttnade tillslut och det gjorde inte han, då är han ändå 4år äldre än mig, tyvärr har jag hört att han fortfarande idag e likadan men har ingen aning ifall det är sant för har inte pratat med honom på drygt 9år och så vill jag fortsätta ha det för han fick mig att må så jävla mycket sämre igen. Han misshandlade mig psykiskt nåt så in i helvete och att jag tog mig därifrån kan jag tacka min älskade barndomsvän M för, hon fick mig att inse att man inte skulle må så som jag gjorde med han och att man inte behövde acceptera att bli behandlad så.

Tog nog inte mer än knappt 3mån efter jag lämnade M tills jag träffade Dennis genom min ”lillebror” Jimmie. Redan efter nån månad i princip var han hos mig jämt men han hade kvar sin lgh och var där emellanåt.

Jag var ärlig mot D från första början angående mitt mående, mina diagnoser och att jag åt mediciner som jag då hade börjat med igen men i en mycket lägre skala. Vi pratade mycket men han accepterade mig för den jag är.

De första åren hade vi såna bråk i perioder så många gånger trodde nog vi båda att det skulle ta slut men ju längre vi var tillsammans desto lugnare o mer sällan blev våra ”bråk” Man lär ju liksom att känna varandra med tiden.

Dennis är en av de få som vet hur han ska hantera mig i en panikattack, ett maniskt läge eller när min agorafobi sätter in. Ja hörrni, det finns och det är på riktigt. I perioder kan jag inte ta steget över tröskeln ut från våran lägenhet innan jag försökt i flera timmar. Om det ens går då. Ibland kan jag åka till ställen som te.x Ullared och där vet vi ju alla att det kan vara mycket folk.

Vi var faktiskt där idag. Kom iväg bra. Kom dit, fick parkering precis vid kundvagnsparkeringen och gick in. Efter ett par timmar därinne kände jag att jag var på väg att få världens jävla panikattack och D var på en annan avd o kollade. Skulle precis ringa upp han när lillebror Jimmie ringde så pratade med han en stund så kände jag att det lättade lite och när jag sen mötte upp D och A igen så kändes de ännu lite bättre men inte förrän efter fikat och 2 lugnande kunde vi gå vidare och då gick det fort resten av varuhuset. Runt halv 1 var vi ute efter ca 5min i kö (tack gode gud) och sen käkade vi lite och åkte hemåt.

Efter att kört över 6 timmar idag, haft panikattack, varit bland så sjukt mycket folk och sen kommit hem så säckade jag ihop med min dator här i soffan. Skulle börjat göra varma mackor för längesen men ska ta tag i det efter detta inlägg och såfort min hjärtfrekvens lugnat ner sig lite..

Låg ju på sjukhus drygt en vecka för nån vecka sen nu och innan jag blev utskriven blev domen att min kropp kollapsat p.g.a. att jag mår så dåligt psykiskt o har för mkt runtomkring mig som händer. Har så svårt att tro att kroppen kan reagera så p.g.a. psyket, bara stänga ner o lägga av. Ingen känsel från midjan o neråt, inte kunna kissa eller heller gå men jag får nog fan inse att det är så, det psykiska och fysiska hänger ihop nåt sjukt mycket och det har jag fått erfara många gånger sista tiden,

Imorgon ska jag sakta men säkert försöka komma igång igen. Upp i tid, ut en liten promenad med Gizmo, äta frukost och sen packa upp det jag handlat idag och försöka städa lite. Ska kanske försöka få en tid till att trimma Gizmo o klippa hans klor. Planen ser ut så men sen får jag ta dagen som den kommer då jag har så jävla ont i ryggen och har sån ångest efter dagen.

Missförstå mig rätt, har haft det bra med maken o Alex men nu när man kommit hem o landat och liksom insett vad man varit iväg på så kraschar man lite. Eller inte så lite heller egentligen. Tror jag ska få i mig nån macka och sen krypa ner i ett varmt bad med en bok, tänkte pröva på Joakim Lundell aka Jockibois bok Monster och hoppas på att kunna slappna av lite för nu mår jag inte bra, inte nånstans alls.

Jag måste också bara skriva att jag är så jävla lyckligt lottad som har en sån man som Dennis, han är inte alltid lätt att leva med men det e då faan verkligen inte jag heller. Vi har gått igenom så mycket tillsammans och har mycket framför oss också. I dec den 19 firar vi 10år tillsammans men eftersom älskling inte kan ta ledigt just den dagen så åker vi den 14-16 Dec på kryssning till Tallinn för att fira vårat jubileum, ska bli så sjukt mysigt, romantiskt och underbart. 2 nätter på båten, en heldag i Tallinn och julbord båda kvällarna plus att vi efter att vi bokat insåg att det är en jättefin o stor julmarknad där när vi kommer dit, såå mysigt.

Vi förtjänar detta och ska njuta så in i helvete och ta vara på den tiden tillsammans o bara mysa o vara han o jag, Linda och Dennis, Fru och Make..

Det andra jag vill skriva är hur glad jag är över de få äkta nära vänner jag har omkring mig, mina syskon och min älskade mamma som jag idag har en jättefin kontakt med. Mamma vet fortfarande inte allt som hände när jag var yngre och en del kanske kommer som en chock nu, förlåt mamma men det är lättare att skriva än att prata ibland.

Ta hand om varandra och snälla, om ni inte mår bra, sök hjälp. Trots allt negativt jag har av samtalskontakter så har jag idag en underbar terapeut som jag träffar regelbundet och det hade jag inte haft om jag hade gett upp.

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Dikter o Noveller, Förhållanden, Happy Days, Kost och Motion, Mat & Bak, pyssel, Sex., Shopping., Sjukdom o Hälsa., Tankar o Funderingar, Uncategorized, Unhappy Days | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Nedkissad blöja kan vänta 4 timmar 😱🔫

Jag är som ni vet fortfarande i.lagd på sjukhus. Lite mer om mig och vad som sägs kommer i ett annat inlägg. I detta kortare inlägg tänkte jag berätta om en händelse idag som gjorde mig både arg o ledsen.

Innan jag bytte rum låg jag ihop med en tant som sakta sakta kunde förflytta sig med gåbord men det var precis o varje gång fick hon jätteont. Hon hadr blöja på sig för hon kunde inte hålla sig varken med att kissa eller bajsa.

Jag hade precis tagit mig upp på sängkanten o tränade med min sjukgymnast när hon sakta sakta kom leende gåendes ut från badrummet och tittade på mig med stora leende ögon hur skönt det var att fått tvätta sig o bli fräsch igen. Sköterskorna verkade stressade och tjatade på henne att skymda sig fram till sängen så dom kunde lägga henne.

Då tittade hon på mig igen men med tårar i ögonen o sa; fasiken nu kissade jag ner mig igen för jag blev så stressad. Jag som precis har duschat och blivit fin. Tårarna rann längst hennes kinder.

Då öppnar en av sköterskorna munnen och säger något som fick mig att gå i taket o vilja (ursäkta min ilska) slå henne på käften;

– Vi kan byta blöja igen innan middagen vid halv 5

Seriöst?! Klockan var ca 12.40 och dom ville vänta med att byta en nedkissad blöja till halv 5, ca 4timmar!!(?)

Jag visste knappt vart jag skulle titta eller vad jag skulle göra men jag kände ilskan koka i mig o det enda jag fick fram var ett chockat och högt VA?. Tack o lov så blev nog min underbara sjukgymnast Eyjve lika arg för han spände ögonen i en av sköterskorna och sa med bestämd röst;

 Nej, ni byter blöja på henne NU. Hon står redan upp o håller sig i gåbordet så ni kan bara dra ner byxorna på henne och byta blöja.

Sköterskan tittade på Eyjve och sa att dom hade bråttom för det var flera som bwhlvde deras hjälp men han spände bara ögonen i henne och fortsatte;

 NU sa ja, det går på nolltid och stackarn ska inte behöva ligga med nedkissad blöja i flera timmar för att ni har bråttom.

Sagt o gjort så var snart den stackars tanten ren igen (de tvättade henne till o med med tvättlappar) och hon log mot mig innan hon la sig i sängen igen..
Va fan? Är det såhär det ska gå till inom vården. Att de äldre ska behöva ligga med nedkissade o kanske även nedbajsade blöjor i flera timmar för att sköterskorna har bråttom? 

 Det ÄCKLAR mig att det går till såhär, nån måste fan sätta ser foten o sätta stopp för detta!

Denna gången var det min sjukgymnast som gjorde det och därför får han dagens ros idag och min fulla respekt. 🌹 Tack Eyjve för att du visade medkänsla och beblandade dig o sa till om saker som egentligen inte låg på ditt bord, du är bäst!!

Publicerat i Förhållanden, Shopping., Sjukdom o Hälsa., Tankar o Funderingar, Uncategorized, Unhappy Days, vänskap | Märkt , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Känslosam Torsdag

Det börjar bli sjuukt drygt att ligga här nu.. eller börjar bli är nog fel utryck.jag vill HEM. Jag vill ligga i min soffa o kolla tv, mysa ihop med min älskade vovve och min underbara make. Äta ordentlig mat och inget som är tilllagat för flera hundra personer o sen uppvärmt.

Jag är trött på att vara här…

Idag när ronden gick så fick jag inte veta nåt mer än jag direkt redan visste. Inga nya saker uppkomna på magnetröntgen samma saker som innan och inget vi kan göra nåt åt. Ska fokusera på sjukgymnastiken med sadisten Eiyve (nedå, har haft han under alla mina 5 ryggoperationer och han är bra. Vi retas som sjutton men det e bara på skämt) Det har börjat typ darra lite i högerbenet och jag känner lite mer när jag rör det känns de som men om det är på riktigt eller inbillning från min sida det vet jag inte, sånt märker vi väl..

Jag har laddat ner en app som heter Bookbeat på telefonen. En app med maassa ljudböcker o jag har lagt några på favoriter o ska ge det ett försök igen då jag fick 1 månad gratis. Har testat storytell en gång men kände då att det inte var något för mig då ja inte kunde koncentrera mig men ska testa en gång till o se om de funkar.

                         Hoppsan. 

Fick vänta med bloggandet i ca 40min för min sjukgymnast kom in så vi har tränat lite.. som jag tidigare skrev att jag trodde så är mitt högerben på g att bli bättre. Kan röra foten och han ser att vissa av muskelgrupperna i benet visar tecken på försök till rörelse. Han sa till mig att vänsterbenet är illa, jag måste verkligen träna upp det benet (o självklart andra med men de e ju lite bättre) annars kommer mina muskler snart förtvina och bli obefintliga så benet kan lägga av på heltid o det vill jag då faan inte 😭

Sen jag kom in till sjukhuset i lördags.har jag legat i denna sängen, på denna avdelningen i detta rummet utan att se något annat överhuvudtaget. Det knäcker mig men problemet är ju att det gör så sjuukt jävla ont att sitta.

Idag tänker jag övervinna den smärtan, jag ska över i en rullstol ut frpn denna avdelningen, ner till entreplan och ut o få lite frisk luft och sen kanske ta en fika i restaurangen. Jag VET att de kommer göra ont både under tiden men också framförallt efteråt men det får vara värt de för jag känner mig som en fånge..

Nu kom maten in..Alltid lika god mat på sjukhuset. En baguette med smör, ärtsoppa med fläsk som ser sjukt blaskigt ut o pannkakor med sylt till efterätt.

Jaja bara o äta o försöka få i sig så mkt som möjligt ändå.. skriver snart igen, såfort jag ätit.

                               Wow.

För att vara sjukhusmat så var den idag faktiskt ok.. Ärtsoppan var inte så blaskig som den såg ut och med lite senap i den var den riktigt god. Pannkakorna visste jag redan skulle vara ok för det har ätit några stycken sen jag lades in (istället för mat när jag inte velat ha maten)
Nu väntar jag på lite sällskap av M. Hon ska ta med mig ut lite i rullstol så jag slipper känna mig som en fånge som jag gjort sista dagarna. Kommer säkert ha skitont sen men då får det vara så för ja klarar inte att bara se detta rum hela tiden och inget annat.

Tråkigt faktiskt att inte fler vänner hälsat på. 

Har legat här ca 6dagar nu och älskling har självklart varit här varje dag men idag har jag sagt att han inte ska komma.för han behöver verkligen träffa killen han e kontaktperson till för killen har bett D att dom ska umgås o hitta på saker varje dag men min älskade make har sagt nej föe han vill vara med mig men ikväll sa jag att han skulle strunta i att komma efter jobbet o träffa sin kontaktkompis istället.

Nu kom Mikaela så nu ska vi gå ut o sen fika o mysa lite.💗💗

Publicerat i Förhållanden, Happy Days, Kost och Motion, Manikyr o pedikyr., Tankar o Funderingar, Uncategorized, vänskap | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fortfarande inlagd, snabb uppdate.

Precis som rubriken låter så blir detta ett kort inlägg då jag har så ont och är så snurrig i huvudet så orkar inget längre idag. Imorgon 7.10 ska de göras en magnetröntgen så får vi se om den visar nåt vilket inte alls e troligt. 

Dom vill se så ingen nerv ligger o trycker på blåsan eftersom jag inte kan sköta mitt kisseri utan får går med kateteter varje dag för att blåsan inte ska bli så full så den sprängs o leder till att jag dör.

Jag e trött på smärtan, problemen, hur det tar på psyket och hur jobbigt det är att ligga här när jag egentligen bara vill hem. Men det är ju inte lätt att ta sig hem när man inte kan gå på sina ben.. jag hoppas verkligen att de ska bli bättre nån jävla gång så jag får åka hem till min älskade make och våran lilla vovvsing Gizmo.

Föresten, ni tror inte jag lyckats radera i princip ALLA bilder jag hade på min tele, såå jävla drygt och jag blev faktiskt jättejätte ledsen över det för tror inte jag hunnitt spara ens hälften av korte o det är ju så mkt på Liam o Neo..

Älskling har precis varit här ett par timmar, jag har nu tagit mina nattmediciner och lagt mig tillrätta i sängen framför en film och hoppas på att jag nån gång ska somna. Blev lite sne över att maken inte fick stanna längre pga besökstiderna är slut men tanten bredvid sov och vi låg o kolla film så lågt så vi hörde våra egna andetag,whats the fucking problem?!
Bättre updateringar kommer ni få längre fram när jag vet mer och orkar skriva ett längre inlägg.

Är det nåt speciellt ni vill veta så skriv en kommentar 💗💗

Godnatt.

Publicerat i Förhållanden, Kost och Motion, Sex., Sjukdom o Hälsa., Tankar o Funderingar, Uncategorized, Unhappy Days, vänskap | Märkt , , , , | Lämna en kommentar