Behandlingshem.

När jag började gymnasiet sökte jag till kockutbildningen, något jag alltid velat o där fick jag några få nära vänner som jag verkligen kunde prata och umgås med. När jag var 17 så träffade jag en kille som bodde närmre Skövde och började åka o hälsa på honom ofta och vi inledde ett förhållande. Tyvärr höll det inte så länge för han flyttade till Gbg och dagen jag fyllde 18 gjorde jag detsamma. När jag då kom ner till Gbg så var inte J där. Han hade lämnat en lapp att han var tvungen att komma iväg från allt o hitta sig själv så jag o min tjejkompis H som hade åkt ner spenderade helgen med en killkompis johan,. dit det också blev att jag flyttade sen o bodde till mitt ex J hörde av sig igen o vi träffades och bestämde oss för att satsa på oss igen så jag flyttade ner till Töreboda och ihop med honom, Det höll ett par år men sen sprack det och i samma vända hade jag börjat må väldigt dåligt psykiskt igen så hade en psykolog i Mariestad som satte in mig på mediciner igen och träffade mig regelbundet. Jag fick göra massa tester o skattningar så det stod mig upp i halsen men sen till slut så fick jag veta vad mitt fel var, Jag hade borderline och det var förklaringen till mkt. Varför jag var deprimerad o hade ångest och varför mitt humör kunde skifta 5ggr på en dag. Emotionell personlighetsstörning kallades det med ett finare ord.

I samma period hade jag börjat ta droger, jag rökte på och tog då och då även amfetamin för att ”hålla mig på banan” som jag kallade det. Men en morgon vaknade jag och kände att jag inte vill leva såhär längre. Genom min psykolog fick vi fram ett behandlingshem i Falköping som inriktade sig till såna med borderline. för mig var de möjligheten att komma ifrån drogerna men eftersom hemmet inte tog emot nån med missbruksproblem så berättade jag aldrig om det. Tyvärr var vi dumma nog att gå ut första helgen jag var där och personalen fick reda på det och ville ha drogtest på alla så det var ju bara för mig att säga sanningen om varför jag ville åka till behandlingshemmet från första början. Jag fick en varning och det togs upp i vårdplaneringsmöte men jag fick stanna kvar. 

På hemmet var vi ca 5-6st patienter åt gången både tjejer och killar, alla hade eget rum och varsin kontaktman. Min hette Peter och jag kan ju lova att han både gjorde mig glad men även så jävla föebannad emellanåt. Varje vecka fanns ett schema med aktiviteter på saker som skulle göras; bild, musik, gruppterapi, idrott,teater, dans och massa andra saker. Hur man skulle hantera ångest, depressioner och planera sitt liv utan att göra allt impulsivt. Vi hade alla varsin psykolog som vi träffade 1-2ggr i veckan. Varje vecka hade var o en av oss kökstjänst som innebar att vi den dagen skulle upp o fixa frukosten, åka med o hämta lunchen (fick den levererad från sjukhuset) och göra middagen och kvällsmaten.

Efter frukosten varje dag hade vi samling. Alla satt ner och diskuterade vad man hade under dagen och om man hade önskemål att man ville gå nånstans efter 4 när dagens schemalagda aktiviteter var slut. Önskemål kunde man alltid ha men sen skulle det diskuteras i personalgruppen innan man fick veta om det var ok eller inte. Om man ville ha permission en hel helg till exempel så var man tvungen att ta upp det en vecka före så de kunde diskuteras under stormötena där all personal plus psykologerna satt ner tillsammans en gång i veckan. Anledningen var att eftersom hemmet inriktade sig på oss med borderline så ville dom sätta stopp för våra impulsiva saker. Att vara impulsiv är en av diagnoserna i borderline.

2ggr per år åkte vi även på semester, en på sommaren och en på vintern, det var nog några av höjdpunkterna. En sommar var vi i Halmstad o hyrde hus, en sommar på Öland och vintrarna var vi i Idre.. riktigt mysigt var det faktiskt med dessa semestrar.

Hemmet jag var på var ett frivilligt hem, ingen av oss var där på tvång utan helt frivilligt men reglerna var sjukt viktiga att vi höll annars blev det ett jävla liv. Nattetid var det obemannat; kl 22 gick personalen och då skulle vi alla helst ligga i sina sängar sen kom dom vid halv 7 på morgonen igen, även under helgerna.

Ni kan ju tänka er själva vilket liv o vilka diskussioner det kunde vara ibland när dom försökte bestämma att ett gäng 20+ ungdomar skulle ligga i sina sängar kl tio. Jag vet inte hur många ggr vi låg när personalen gick och sen gick upp såfort dom gått för att sätta på en film eller bara vara. 

Vid något tillfälle lades jag in på vuxenpsyk för att jag försökt ta mitt liv, jag mådde så dåligt o fann ingen mening med livet just då.

De flesta av oss blev väldigt medicinerade och jag var inget undantag. Massa lugnande, sömntabletter och antidepressiva och då menar jag massa, mer än vad jag egentligen hade behövt. En tjejkompis kom o skulle hälsa på och wmådde dåligt när hon såg mig, hon sa att jag var helt apatisk; varken glad eller ledsen och att jag mest bara stirrade rakt ut i tomma intet. För min vän som var van att se mig som alltid hade ett leende på läpparna (även om det var fejk) och som iallafall pratade och diskuterade sitta så o inte vara med överhuvudtaget blev det jobbigt, hon ville bara ha tillbaka sin Linda.

I samma veva som jag flyttade in på hemmet träffade jag en kille som jag inledde ett förhållande med. Efter några år så tyckte personalen o speciellt min kontaktman att han inte var bra för mig o sa att jag inte fick träffa han mera,det var droppen som rann över så jag bestämde mig för att skriva ut mig. 

Jag bodde alltså på Peyas från mars 2003 till dec 2004 innan jag skrev ut mig därifrån för att börja leva mitt eget liv 💗 

Nu såhär i efterhand förstår jag ju att hemmet räddade mitt liv, trots allt bråk o tjafs som var emellanåt så vet inte jag om jag hade levt idag om jag inte kommit till Peyas när jag gjorde det.

Publicerat i Sjukdom o Hälsa., Tankar o Funderingar, Uncategorized, Unhappy Days, vänskap | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Psyk och sömn Medicinering

Har fått några önskemål hitills och några är angående medicinering. Jag vill börja med att säga att alla människor reagerar olika på olika mediciner så även om det har eller inte har fungerat på mig så kanske det gör det på just dig. Jag har varit medicinerad sen jag låg på barnpsyk när jag var 14 men det hör inte hit utan till ett annat inlägg.
Jag tänkte börja lista de mediciner jag prövat som inte gett mig någon effekt och ev biverkningar jag fick av dom.

  1. Lergigan – ingen effekt
  2. Atarax – ingen effekt
  3. Oxascand – fungerade litegrann ett tag sen avtog effekten snabbt
  4. Theralen både tabletter och droppar – blev jättedåsig och seg som jag vet inte vad dagen efter.
  5. Lamotrigin – fick skev verklighetsuppfattning
  6. Imovane – kunde inte sova
  7. Propavan – fick såna sjuka myrkrypningar i benen och hangover känsla.
  8. Venflaxin – ingen verkan
  9. Nozinan – trots att jag ej var gravid kunde jag framkalla bröstmjölk (inte så mysigt)

Nedan följer en lista på mediciner som jag tar nu och som faktiskt hjälper mig i livet. Tar både för psyket, sömn, smärta och vitamitillskott men tänker endast lista psykmedicinerna och det jag sover på eftersom det är de vi är inne på nu.

  1. Lyrica 300mg morgon och kväll
  2. Seroquel 900mg till kvällen
  3. Cipralex 20mg till kvällen
  4. Stilnoct 10mg till natten
  5. Flunitrazapm 0,5mg*2 till natten
  6. Stesolid 10mg vid behov mot ångest max 3 om dagen men i dåliga perioder upp till 6 om dagen

Seroquelen, Cipralexen, stilnocten och flunitrazepamen är det som får mig att somna på kvällen och även sova hela natten igenom utan att vakna o känna mig som en zombie, heelt underbart!

            Jag vet att jag äter mkt mediciner för mitt psyke och har tagit lååång tid med många olika mediciner för att komma fram till denna kombination som nu faktiskt fungerar och iallafall gör så jag kan sova och oftast fungera som människa. Sen har jag ändå perioder när jag får depressioner, ångest och andra följdsaker men inte lika ofta längre och det känns skönt.

            Är det något ni undrar över så släng iväg ett meddelande 🙂

            Publicerat i Sjukdom o Hälsa., Tankar o Funderingar, Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

            Vad får det lov att vara?

            Ja, precis som rubriken lyder så skulle jag vilja veta lite vad ni vill läsa om på bloggen. Som jag tidigare skrivit så skriver jag mestadels för mig själv men nu har jag funderingar på att ändå rikta bloggen lite mera åt era håll. Olika saker jag skulle kunna skriva om är;

            • Min psykiska ohälsa och livet som bipolär o borderline med allt vad det innebär
            • Psykoser 
            • depressioner
            • panikångestattacker
            • Ångest
            • socialfobi
            • agorafobi
            • tvångstankar
            • tidigare försök att avsluta mitt liv
            • självskadebeteende
            • gammalt missbruk både i form av av shopping, alkohol, droger, sex m.m
            • medicinering
            • inläggningar på psyk
            • tiden på behandlingshem
            • Gamla förhållanden med fysisk och psykisk terror
            • Övergrepp
            • Gastric bypass operationen och alla förändringar det innebar
            • Alla diskbråcksoperationer och hur det lett dit jag är idag
            • Ångesthantering
            • Vänskap
            • Matlagning
            • Bakning
            • Shopping
            • Den otroliga barnlängtan både jag och min make har och allt vad det inneburit med alla missfall och utomkved
            • Sjukskrivning
            • Film och Böcker
            • Träning
            • Konstant smärta
            • Min passion för att skriva (mestadels dikter och noveller)
            • Mina funderingar kring författarutbildning
            • Vänskap
            • Kärlek
            • Svek
            • Sorg
            • Glädje
            • PTSD
            • Tatueringar
            • Ensamhetskänslor
            • Psykisk och fysisk mobbning
            • Framtidsdrömmar 
            • Bulgarien resorna, hotellena,utflykter och annat som rör det.
            • Familj och husdjur
            • Syskon
            • Det faktum att jag nästan aldrig sätter mig själv först.

            Har ni några andra förslag så får ni gärna skriva det. Alla kommentarer som skrivs måste jag godkänna innan de läggs ut så alla ser så om det är något ni vill läsa om eller ha råd och tips om men inte vill lägga ut era namn så skriv att ni vill vara anonyma så vet jag det.
            För att detta ska fungera så vill jag att så många som bara kan skriver vad ni vill läsa sen kommer jag beta av det steg för steg.. Men! Ha lite tålamod med mig, vissa saker är sjuukt jobbiga o tuffa att skriva om och jag måste ha orken och kraften för att det ska fungera för mig att blotta mig på detta sätt. 

            Många tycker inte man ska blotta sitt liv på det sättet på nätet där alla kan läsa men det är ju faktiskt upp till var och en, i detta fallet upp till mig och jag är låångt ifrån den enda. Min terapeut tror att det kan bli som terapi för mig att gå igenom grej för grej och berätta min historia och även hur jag försöker hjälpa andra och om saker som hänt andra som påverkat mig.

            Dock så kommer jag inte använda mig av de riktiga namnen i alla inlägg jag skriver av respekt mot folk som vill vara anonyma och självklart ska få vara det men isåfall skriver jag längst ner i inlägget att namnen är ändrade.

            Så vad väntar ni på? Släng iväg en kommentar redan nu 💗

            Publicerat i Dikter o Noveller, Förhållanden, Filmer och böcker, Happy Days, Kost och Motion, Mat & Bak, pyssel, Sex., Shopping., Sjukdom o Hälsa., Tankar o Funderingar, tatueringar, Uncategorized, Unhappy Days, vänskap | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 5 kommentarer

            Shoppingfynd över längre period.

            Känner att jag vill visa min vita klänning som kom idag från Halens plus lite sminksaker jag shoppat hem sen en längre period tillbaka och nu använt ett tag utan att skriva om det. Jag är visserligen ingen sån tjej, en sån som älskar att blogga om smink, skönhet och mode. Inget fel på dom som gillar det men det är inte riktigt det min blogg går ut på sen är det klart att man ibland vill slänga upp nåt och pga en sömnlösnatt så tänkte jag att passa på

            Mary Kays tanning lotion. Detta är absolut ingen brun utan som som gör att man ser fläckig ut utan en lotion som framhäver och förstärker sina egna pigment och JA den fungerar. Det kostar lite men den är väldigt dryg och man får väldigt fin brun färg av den så den rekommenderar jag starkt!

            Började läsa den idag och på ca 15min hade jag läst ca 40 sidor, ville inte lägga ifrån mig den för den är såå bra. Och jag som själv är bipolär och borderline diagnostiserat sen jag var 18 känner det som att Therese Lindgren lika gärna kunde skrivit om mig. Allt stämmer till så hög grad att det nästan blir otäckt. Läs boken och följ också hennes youtube kanal för hon lägger upp mkt kul där 🙂

            Bronzer palette från märket technic. Riktigt bra färg pigmentering , den tänker alltså bra. (De pigmenterade färgerna är perfekta för contouring, skuggning, skulptering och highlighting.  För att skapa en solkysst look, applicera bronzern under kindbenen, hårfästet, pannan och käklinjen. Tona ut med stora, cirkulära rörelser.) Ger skimrande färg utan att det ser överspacklat ut helt enkelt.

            En skimrande svagt glittrande highlighter och en bronze highlighter för att kuna få den där fina solkyssta färgen 🙂 En concealer med stift på ena sidan och en mjuk kudde där man kan trycka ut flytande concealer vilket man nu helst vill göra. Ögonbryns färg i ett kit med en liiten pincett, 2 olika bruna nyanser, en ljus nyans och pensel. Även allt detta i mörket technic.

            Sjuukt fina ögonskuggor som ger bra färg och som sitter kvar på sin plats. Jag brukade förr bara använda bruna skuggor men efter att min närmsta killkompis sa han trodde jag skulle passa i fler färgade ögonskuggor så testade jag och det blir faktiskt toppen 🙂 Technic.

            2 st parfymer i serien Bi·Es. Love forever och caribbean summer. Detta är 2 parfymer som är köpta för kanske runt 70kr st på Dollarstore eller om det var ÖoB. Trodde inte dom skulle hålla lukten så bra men att de skulle funka som träningsparfym t.ex men jag blev riktigt chockad över hur bra dom håller i sig.

            Fotdeo och spray-on bodylotion. Båda luktar kokos och är inköpta på Lidl, fungerar precis så bra som jag hoppades.

            Sist men inte minst, ett par solglasögon! Har hört på radion att det ska bli fint väder igen snart och hålla i sig 😂 Ne men solglasögon är ett måste 🙂 

            Har även börjar min omvandling från rött till blont igen och som vanligt blir det alltid lika pippigult innan allt de röda gått ur.

            Var hos en kompis o färgade håret första gången i tisdags och sen skickade hon med en askblond som skulle ta ner de värsta gula tills jag ska dit nästa gång igen. Nedan kommer 3 bilder, från rött till pippigult till inte riiktigt lika pippigult 😂😂


            Jag funderar faktiskt på om jag kanske skulle börja göra såna här inlägg emellanåt. Slänga upp lite bilder på saker jag shoppat, med tanke på vad jag har för grejer hemma så kan jag ju plocka av det o lägga upp både kläder, smink, parfym, smycken o liknande saker. Detta jag lagt upp i detta inlägget är alltså inköpt under en längre tid och inte allt på samma gång nu det sista förutom klänningen som kom idag.

            Idag var jag på bilbingo med min böna Ninni men tyvärr ingen vinst, hade iallafal en mysig kväll tillsammans o det behövde vi båda.

            Och till er som läser min blogg och stör er på om jag lägger upp bilder på shoppingfynd eller andra saker o vissa saker jag skriver om, stäng ner denna sidan på er dator o sluta läs för ni har inget här att göra.

            Min blogg,mina tankar, mina regler 😬

            Publicerat i Filmer och böcker, Shopping., Sjukdom o Hälsa., Tankar o Funderingar, vänskap | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

            En dikt skriven av mig om livet som bipolär/borderline.

            Den värsta sorgen kommer när man inte är beredd, när man försöker allt man kan men ändå är så rädd. Man vågar inte be om hjälp, visa att man är svag, men förr eller senare så kraschar man o allt blir skit en dag. Man tvingar sig och inser snart att man måste be om stöd, men hur man än förklarar finns knappt ingen där i nöd. Min man finns här o stöttar mig varenda möjlig sekund men ibland så vill man bara ha en tjejkompis en stund. Man kanske inte alltid kan förklara vad felet är men ångest o deppigheten lättar av att ha sin vän just här. Tjata inte på mig om vad som är så fel, jag lovar att när jag orkar kommer ni få höra min del. Jag vill inte vara ensam,vill ha dig här hos mig och såfort jag samlat kraften så pratar jag med dig. Att vara bipolär/borderline är faan inte lätt, det fuckar upp mitt huvud på så jävla många sätt. Jag kan skratta, le o låtsas att allting är okej men ni skulle bara veta vad som pågår inom mig. En period kan nästan allting vara frid o fröjd, sen svänger det på nolltid och jag är inte nöjd. Vad som är fel o sänker mig är inte alltid jag kan svara på, det enda jag vet för tillfället är hur skit jag faktiskt kan må. Det är inte lätt att hjälpa mig när allt så dimmigt är men många gånger hjälper det att ni  faktiskt bara är här. Jag ber nu från mitt hjärta, ha tålamod med mig, ibland så är jag riktigt hemsk men är inget personligt mot dig. När jag förtjänar det som minst så behöver jag er som mest för det är väldigt troligt att mitt liv just då känns pest.

            Publicerat i Dikter o Noveller, Sjukdom o Hälsa., Tankar o Funderingar | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

            För min egen skull.

            Evigheter sen jag bloggade sist,har varit riktigt kass på det till o från o vet ni vad? Jag bloggar för min egen skull så jag skriver när jag vill och orkar, punkt slut. I helgen som varit var Kevin hos oss, blev bowling för han o Dennis i lördags och efteråt käkade vi hämtmat. Blev en salig blandning av mat för alla ville ha olika; Pizza, kinamat och max 😂 Jag hade väldigt ont i ryggen så jag fick tyvärr lägga mig tidigt både fredag o lördag men nästa gång han kommer mår jag förhoppningsvis bättre 💗

            I veckan har jag snurrat omkring en del. I måndags var jag o Alex på Ullared. Blev en del handlat men inte överdrivet mycket. Vi släppte av älskling på jobbet strax efter 5 på morgonen sen åkte vi. Var framme strax efter 8 och hemma igen runt 5tiden på eftermiddagen. Var inte mkt folk alls så köade varken in eller för att komma ut i kassorna, asskönt.

            Igår körde jag mormor till o från Art Clinic i Mölndal där hon träffade en läkare och gick igenom sina röntgenplåtar, blir operation för mormor efter sommaren då hon har spinal stenos vilket innebär en förträngning i ryggmärgskanalen. Jag såg hennes plåtar och det var sjuukt trångt. Förhoppningsvis räcker det att dom opererar på ett ställe men ev kan de bli på två, det får dom se då. Vi var hemma strax före 5 igår kväll o när jag kom hem lagade jag mat, vi åt och se la jag mig.

            Idag har jag sovit läänge, blev själv chockad när jag vaknade o kollade på klockan. Jag drack kaffe o gick ut med Gizmo sen gick jag upp med han sen åkte jag o fikade med Alex på Waynes Coffe på elins esplanad och köpte en klänning på Cassels. Måste pröva den lite hemma utan byxor o sånt men tror jag ska behålla den, får se.

            Den e rätt kort o vet inte om det e min stil men ska suga på den karamellen.

            Nu har vi ätit lite, idag gjorde jag marinerade kycklingklubbor med ris o bea sås o det blev helt ok..

            På söndag fyller jag år så det ska firas lite på lördag med alkohol o goda vänner. Fyller ju bara 34 men lite kan man ju fira iallafall så det hoppas vi blir lyckat. Det enda tråkiga är att varken min fina fruga Sandra eller min barndomsvän Malin kan komma 😥 skitjobbigt o tråkigt.

            Mitt psyke är som det är för tillfället, mår inte bra alls för det e så mkt runtomkring men jag försöker hålla huvudet uppe och gära det bästa av situationen trots att det är svårt.. Så jävla svårt..

            Hur har ni andra det?

            Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

            Lycklig men fylld av ett tomrum.

            De flesta som läser min blogg känner mig och är ni nya läsare så ska jag uppdatera med min historia.

            Jag ÄR lycklig men nånting fattas. Förra året gifte jag mig med mannen i mitt liv och i dec i år har vi varit tillsammans i 10år.Han är inte bara min make utan min bästa vän, min andra hälft, mannen jag vill ska vara far till mina barn. Och det är där det jobbiga börjar.

            Vi har velat ha barn lääänge. 2014 gjorde jag en gastric bypass och innan den kunde jag inte bli gravid för jag var för stor helt enkelt. 35kg mindre (inte klar på långa vägar men haft en del komplikationer) så visade plötsligt stickan positivt. Jag höll på att tappa andan, grät av lycka och kunde knappt vänta på att D skulle komma hem så jag fick berätta. Han var lika glad som jag,ett tag. Tills dagen jag var på gyn för hundrade gånger för att mäta hormoner o skit och dom sa att blödningarna jag fått inte var mellanblödningar utan missfall. Samma sak hände 3ggr inom några månader. Man fick upp hoppet o sen *bang* så gick de åt helvete. Det gick några veckor och sen var de positivt igen. Värdena gick sakta uppå, inte så snabbt som dom ville men ändå uppåt. En kväll fick jag så ont så jag trodde jag skulle dö.

             Ambulans in till sjukhus där det blev akutoperation. Från det att jag kom in tills jag låg på operationsbordet dröjde inte längre än 40min. Det visade sig att bebisen växte på min äggledare och inte i livmodern, alltså ett utomkved. Dom kunde inte rädda min äggledare utan fick ta bort den men försäkrade att jag lika lätt skulle kunna bli gravid med den andra äggledaren. Jag var jätteledsen men min make fanns här o stöttade mig så mkt han bara kunde, han var ju också ledsen och besviken, det var ju inte bara mig de handlade om utan oss. 
            Efter ca 1mån var det dags igen. Stickan visade positivt och jag började åka in o ut till gym för kontroller. Denna gången gick värdena också upp men bättre än tidigare och dom kunde inte se att det växte på äggledaren men inte heller nåt i livmodern.

            Du får vänta en vecka o komma tillbaka då sa dom. 

            Det gick några dagar sen var det ambulans in igen. Snabbt konstaterande att det var utomkved och dags för en operation igen. 

            Vi ska göra allt vi kan för att rädda din äggledare sa dom precis innan jag somnade. När jag vaknade satt min man bredvid och gynläkare. Jag är ledsen sa hon men vi var tvungna att ta bort din andra äggledare också.

            Jag bröt ihop totalt. Grät, skrek, hulkade som ett litet barn.

            Var våra drömmar om barn helt åt helvete nu?

            När jag lugnat ner mig lite fick jag prata med en kurator samtidigt som gynläkaren var med. Dom började prata om ivf och att vi fortfarande kunde få våra egna barn men att vi var tvungna att gå en annan väg.

            Bokade tid med min ordinarie gynläkare som berättade att han kan skicka en remiss till ivf i Göteborg men att jag först måste gå ner 9kg i vikt för att ligga på rätt bmi och att när remissen skickas så är det 6mån kötid för att få komma in till gbg och påbörja ivf:en.

            Allting rasade och jag gick in i en depression. Ingen annan än jag kan ta tag i min vikt och tro mig jag försöker. Jag tränar minst 2 helst 3ggr i veckan på gymmet, betalar för att ha en PT som pushar mig 1tim varannan vecka och vill så gärna gå ner dessa kilon (nu 7) som är kvar så vi kan påbörja vår resa o hoppas på det bästa.

            Från o med måndag tänker jag förutom träningen vara stenhård med kosten och att få i mig tillräckligt med vätska för det e jag jättedålig på.

            Jag/vi vill inte vänta längre, vi har en sån sjuk barnlängtan så ni anar inte.

            Såfort vi har tid o möjlighet så lånar vi barn, min brorsson, mannens brorsdotter och vänners barn bara för att på något sätt försöka fylla det stora tomrummet som numera finns inom mig, inom oss. Vi vet att vi skulle bli bra föräldrar, underbara föräldrar, det tvekar vi inte alls på men tänk om inte ivf fungerar.

            Vi har 3 försök gratis sen kostar det ca 45000 per försök eller så får vi satsa på adoption. Självklart kostar ju det med och det är inga små summor vi pratar om. Hur ska vi kunna hosta upp såna summor från ingenstans? 

            Kanske borde starta upp en insamling och se om de finns människor villiga att hjälpa oss. Ja den tanken har slagit mig många ggr men det finns människor som lider av värre saker än oss så det känns så löjligt.

            Jag ÄR lycklig. Lycklig med min man, våran lilla hund, mina få nära vänner, och familj. Men det är ju inte rätt sorts familj, den är ju inte komplett, våra barn fattas och det tomrummet,det hemska svarta hålet inom mig gör mig galen, knäpp på riktigt. 

            När ska vi få den ultimala lyckan att få bilda våran egna familj med våra egna barn?  Barn som vi är såå redo för och har varit länge, barn som kommer vara såå älskade och få den bästa uppväxten vi nånsin kan ge dom.

            Det gör så ont, jag är så ledsen. Saknaden efter barn är hemsk, jag känner mig inte hel. Eftersom D är min andra hälft så är halva jag borta för det tomrummet kommer inte kunna fyllas föränn vi får äran att bli föräldrar till våra barn som är så önskade och efterlängtade.

            Om det lyckas. Om vi får barn. Vad gör jag/vi om allt går åt helvete? Jag kan inte tänka mig ett liv utan barn så rädslan för hur jag (o även D) kommer må är hemsk 😭

            Jag hoppas varje dag att detta året ska bli året vi blir gravida, året vi kan säga är det lyckligaste i vårat liv och att våran lilla familj blir hel på alla sätt.

            Korten är på mina vackra brorssöner och makens vackra brorsdotter. Våra små prinsar o vår prinsessa 💗

            Publicerat i Förhållanden, Kost och Motion, Sex., Sjukdom o Hälsa., Tankar o Funderingar, Unhappy Days, vänskap | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar